Vulvabesvär

De vanligaste symptomen vid besvär från vulva är klåda, sveda, rodnad,  blåsor och sår. Har man sådana symptom för första gången, eller haft besvär en längre tid utan att söka för detta, är det lämpligt att söka husläkare, gynekolog eller hud-och könsmottagning, för en bedömning. Man har då möjlighet att ta prover och odlingar för att ställa eller utesluta en diganos och sedan ge behandling.

För att undvika besvär från vulva är det bra att vara sparsam med tvättning, helst tvättning med endast vatten varannan dag. Det är också bra att undvika rakning av stora områden i vulva. Huden blir irriterad av rakningen. Håret ska fungera som skydd för huden och slidöppningen. Rakningen kan bidra till infektioner i hårsäckarna. För att ta väl hand om sitt underliv kan man använda oljebehandling som innebär att man smörjer med en olja, utan konserveringsmedel och parfym, dagligen samt före dusch.

De vanligaste diagnoserna vid vulvabesvär är:
Kondylom - synliga könsvårtor som kan smitta vid sexuellt umgänge och ge besvär i form av klåda men också vara helt symptomfria. Kondom skyddar mot smitta. Många gånger försvinner de spontant.

Herpes simplex - kan yttra sig som återkommande blåsor i mun eller underliv. Det finns två typer av herpes simplex virus och båda kan förekomma i mun och underliv. De smittar vid sexuell kontakt. Efter smittotillfället blir man bärare av viruset. De flesta som är smittade har inga symptom eller är inte medvetna om dessa och vet alltså inte om att de är smittade.

Lichen sclerosis - en hudsjukdom av okänd orsak. Huden i vulva blir tunn, blank och ibland vitaktig. Det främsta besväret är klåda.

Bakteriell vaginos - en rubbning av slidans bakterier. Man får en tunn, sparsam flytning som luktar rutten fisk. Behandlingen är antibiotika i tablettform eller lokalt.

Candida albicans "svamp" - ger framförallt besvär med klåda, sveda och rodnad tillsammans med en kesoartad flyning. Man kan inte alltid hitta förklaringen till att man fått en svampinfektion men ofta har den vanliga bakteriefloran blivit rubbad av någon anledning, t ex antibiotikabehandling eller för frekvent tvättning.
Svamp smittar inte vid sexuellt umgänge.
Första gången man har besvär bör man bli undersökt av läkare. Får man tillbaka samma besvär vid ett senare tillfälle kan man använda någon av apotekets receptfria krämer och vagitorier för svampbehandling.
Har man fortsatta besvär efter två på varandra följande lokala kurer ska man uppsöka läkare.
Får man ofta återkommande svampinfektioner bör man söka läkare i samband med besvär, för att diskutera långtidsbehandling med receptbelagt läkemedel.

Medicinsk faktagranskare: Johanna Wagenius
Informationsansvarig: Lena Ottosen